2023

Kaj Ahlsved

Kring sekelskiftet 1900 spelade både musik och idrott en viktig roll för fostrandet av nationellt medvetna och friska medborgare. Ett särdrag för den finländska idrotten blev en stark kvinnogymnastikrörelse där kvinnlig emancipation innefattade fostrandet av kvinnor som var friska till kropp och själ och kunde jobba för fosterlandet. De gymnastiska målsättningarna verkar, likt inom andra folkrörelser, ha stötts av en omfattande musikanvändning. Musik i anslutning till gymnastik är således ett intressant exempel på sammansmältningen av idrott och musik som folkbildande och demokratiserande verktyg. Syftet med den här artikeln är att belysa hur musik har använts och vilken roll den har haft i kvinnogymnastikrörelsens uppdrag att fostra välmående<br/>människor på individnivå och för fosterlandets väl.<br/><br/>Utgående från ett omfattande arkivmaterial, skildringar i dagspressen, publicerade noter, sångböcker och gymnastiklitteratur illustrerar artikeln hur musik i anslutning till gymnastik har använts och utvecklats från sekelskiftets bruk av marschmusik och -sånger fram till 1930-talet då musikkulturen innefattade allt från gymnastiksånger och sånglekar till improviserad och specialskriven musik för träning, uppvisning och manifesterandet av identitet. Studien, som kan ses som feministisk och kvinnohistorisk musikforskning, lyfter bl.a. fram inflytelserika kvinnliga gymnastikpianister som bidragit till att Finland mot slutet av 1930-talet blivit en stormakt på kvinnogymnastikens område.